.

Förstår inte hur man kan bete sig så dom du gör. Och varför du tar ut allt du känner på mig. Och hur du ens har mage att säga sådana ord till mig?

Jag kan förstå dig att du är arg. Det gör ont att förlora någon som man tror att man ska dela livet med. Men du borde väl ändå ha märkt att det inte skulle bli så? Jag tror att du förstod, bara att du har valt att ignorera allt.

Men jag kan inte säga att jag har gjort något fel. Eller att jag har skuldkänslor.

Nu menar jag inte att jag är en iskall person. Men enligt dig verkar det som att jag borde må dåligt över det som hänt. Du kanske vill att jag ska deppa, sitta ensam, må dåligt. Jag vet inte. Men jag tänker inte göra det. Jag hade den perioden under tiden då vi var tillsammans. Sorgligt nog. Och jag vägrar att fortsätta med det. Jag vet helt klart att vi är två personer som inte kan vara tillsammans. Vi är två personer som inte alls gillar varandra så mycket som vi hoppades på. Vi fick en kompis-relation. Då slutade allting fungera, tilliten, sexet, bråken. Jag tycker bara att det var skönt att jag fick reda på det i tid. Och inte spenderade mer tid på det där.


Det finns inget fel med att gå vidare. Oavsätt hur snabbt man gör det. Det jag gör nu känns rätt. Och varför skulle jag riskera att ta bort en sån fin sak? Jag har ingen jag borde rätta mig efter. Jag kör mitt race nu, det som känns rätt för mig. Jag vet vad jag vill ha.


Och du om någon vet vad kärlek betyder för mig. Vi hade inte det. Du vet mina värderingar, att det betyder mest. Jag kan offra allt och falla, när jag känner att något kan vara värt det. Jag ångrar mig aldrig. -fast jag kanske borde göra det.


För varje person man förlorar är man ett steg närmare den rätta.