.

Hello! Mikaela här (:

Ni vet, hennes bäääästa vän. Bästa vän.
Jaa jag är hennes bästa vän? Jaaa. *skrytit klart*


Eftersom Yami inte bloggar tänkte jag smyga in lite och skriva (:
Det känns som att jag inte har träffat henne på tusenn år, fast
vi sågs senast igår? Eller nåt.

Jag hoppas och ber att hon kommer hinna med 17:20 bussen hem.
Cuz i miss her. Så här kärleksfull har jag nog aldrig varit mot henne?
Haha!

Tänkte skriva upp en liten lista om våra olikheter, som det egentligen finns
tusen av. Men endå är vi nog dom likaste personerna man mött.

-Yami gråter när hon e ledsen. Jag blir arg.
-Yami låter som en 8åring när hon är arg. Jag låter som världens man.
-Yami är en öppen person. Det är verkligen inte jag.
-Yami älskar gravida dinosaurier. Jag tycker det är lite creapy.
-Yami är mörk. Jag är ljus.
-Yami tänker inte, hon kör bara. Jag försöker alltid gå på magkänslan.
-Yami är den enda mörka i sin familj. Jag är den enda ljusa i min familj.
-Yami är rädd för bilarna som åker på kvällarna. Jag blir tänd på det.
-Yami har grym tidsuppfattning. Jag har noll.
-Yami hade en hamster som levde. Jag hade 3 som dog.
-Yami är oftast den snälla. Jag får oftast rollen som bitchen.

Jag skulle kunna fortsätta med en fet bibel som innehåller våra olikheter.
Det sjuka är att vi är så lika. Alla säger det.

Den skönaste likheten vi har är nog när vi båda vet att vi gör något
jävligt dumt eller fel, men tänker sedan efter "äh vafan, flippa och kör bara"


Som alla brukar säga om oss, "Black and White". I Söndags så var jag inne
på en matbutik och såg maträtten Black&White. Det måste vi fan käka.

Bara för att liksom.

Ciaaao alla sköna Yamiberoendeläsare! Love M.