.

Nu har jag legat i flera dagar på soffan nästan totalt isolerad under mitt täcke
och tusentals kuddar. Funderar på om livet någonsin kommer bli som förut
eller om min kropp kommer spöka såhär tills jag ruttnar bort. Men antar att
det är som allt annat i livet, "ge det lite tid så går det nog över", yesyes!

Idag orkar jag inte mer iaf. Bytt ut mjukisarna till leggins istället och hoodtröjan
till en vanlig fin tröja. Snart börjar plattången lysa och sen är det dags att
börja småfixa mig. Om jag nu kommer så långt. Känns verkligen som att
soffan har utvecklat en glasbubbla som omringar mig och att det alltid
finns nya saker att kolla upp på datorn. Jag lägger ner för mycket tid på precis ingenting.


Men det blir bra, jag ger det bara lite tid (: